Engagement

Om jag ska ta det från början..
 
Den 14 september 2014 gick min då blivande make ner på knä. Vi var på kryssning i Karibien tillsammans med min familj och nära vänner för att fira min mammas 50års dag. Just denna kväll var det galakväll på fartyget och alla var uppklädda till tänderna. Min far, make och bror i kostym. Glitter och glam. Jag stod och gjorde mig i ordning i badrummet medan Jakob trampade otåligt omkring i hytten. Han hade (när jag tänker tillbaka) varit lite otålig och fifflig hela dagen. Gått iväg för att "fixa lite" (vad finns det egentligen att "fixa" mitt på öppet hav?) vid några tillfällen osv. 
När jag var iordninggjord ledde Jakob mig ut på balkongen där han, utan att jag märkt det, dukat upp med champange framför solnedgången, på öppet hav, någon stans utanför Cubas kust. Väl där gick han ner på knä och lovade att älska mig så länge han lever. Tårarna rann och jag skakade som ett asplöv när jag fick ringen på mitt finger. Jag älskade den! Och inget hade någonsin varit så självklart som mitt jakande svar till honom den dagen.
 
Efter bara några veckor bestämde vi oss för att vara traditionella och gifta oss inom ett år, lite tight, men vi ville köra på. Där och då satte planeringen igång till fullo. Jag hetslyssnade på "Vardagsfesten - en pod om bröllop", läste bloggar, köpte tidningar, gick lös på Pinterest, skaffade mig ett konto på Bröllopstorget och gick in i bubblan. All in. Och det gick, den 12 spetember 2015 blev vi äkta makar. Herr och fru. Mr & Mrs.
Den bästa dagen i mitt liv.
 
Mitt första tips till er: Jag skulle inte rekommendera någon som planerar ett stort bröllop att bara ha ett år på sig. Jag skulle säga 1,5 års planering, minst. Gärna 2år. Vi fixade det, men det var inte utan ansträngning. Allt tar längre tid än vad man tror, believe me.