Hemtenta och längtan efter vinter

Det är onsdag och jag sitter i min soffa, knåpar på en hemtenta och lyssnar på kom-i-pluggmood-musik. Det här med hemtentor är djävulens påfund, I gotta say. Hade jag lagt på ett kol hade jag antagligen varit klar vid lunch, men i stället drar jag ut på det; passar på att slänga i några tvättar, vattna lite blommor, ta en nap och släcka törsten i afrika. Med handen på hjärtat: allt annat än att plugga. Jag blir så trött på mig själv! Varje. Jävla. Gång.
 
På fredag, efter djävulstentan är inskickad, är det dags för en tripp till Sälen igen. Detta ljuvliga ställe. Det dröjde inte länge förrän man längtade tillbaka, det räckte med att komma hem. Abstinensen efter balsam, inpackning och peeling för själen växer sig lite starkare parallellt med milen man kör därifrån. Cheesy, I know, I know.
Men jag kan inte annat än att längta ihjäl mig efter vinter där nu. Gnistrande, snötäckta landskap, tystnad, sprakande brasor och varm choklad. Vilken vinter som väntar.
  
Heaven's on fire