Jag vill vara ärlig.

Jag kasnke sölar när jag äter, är lite morgontrött lite ofta, slänger ur mig skumma saker ibland, skrattar åt fula grejer, darrar på hakan när jag är ledsen, inte kan köra bil när jag är stressad, är rätt så lat, har ett ständigt stökigt rum och är slarvig... Men jag gör det med ett leénde och skulle aldrig vara elak med avsikt.

Jag skulle aldrig svika någon jag älskar. Jag skulle aldrig ljuga för dig om du frågade mig något, lämna dig i sticket, eller såra dig. Jag vill bara att du ska veta det, för det kan hända att man tar mig för att vara oseriös när jag tar lätt på saker och ting. Jag är inte oseriös, jag gör bara det bästa av situationen i alla situationer för jag har lärt mig att man kommer längre på att vara positiv. Att skratta rädslan i ansiktet och försöka se ljuset i mörkret. Tar du mig för att vara oklar, så beror det på att jag är osäker. Jag kan inte visa vart jag vill ta mig, om jag inte själv vet vart jag redan står. Jag kan inte satsa, om jag inte vet att jag kan klara mig igenom.

Ibland räcker jag inte till. Ingen av oss är perfekt. Jag får inte alltid sagt att jag vill säga. Jag är egentligen blyg, även om det inte alltid låter så. Vi gör alla vårt bästa.
Men ibland kan man behöva veta att man uppskattas. & Jag skulle alltid uppskatta dig.

Men gör du mig illa, klarar jag inte av att se dig. Det är därför jag drar mig undan.